Vi är inte längre där - sista året med kent
Idag avslöjade Per Sinding Larsen lite kryptiskt på Instagram att han jobbar på ännu en dokumentär om kent. Den här gången följer dokumentären bandets sista år och den kommer sändas i vinter på SVT. Fint att vi får ett dokument över sista året med vårt älskade band, ska bli kul att se den när den kommer
Senast redigerat av tobbe non stop den 2016-11-21 klockan 17:05.
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Jag säger bara: vad var det jag sa: http://forumet.kent.nu/showthread.ph...-med-kent-quot
Skönt att kremlologen i mig håller stilen...
Ska bli fruktansvärt roligt att semen samtidigt väldigt tragiskt...
Nice catch! ; )Ursprungligen postat av densomförsvann
Ska bli riktigt fint att få se en film igen! Hoppas verkligen den håller samma stil som PSL och Engstrands första verk!
Du log genom fräknarna
med tårar i ögonen
Allt fanns i ögonen
Allt finns i ögonen
Öga för detaljer, det gillas
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek.
26 och 27 december visas den två timmar långa dokumentären Vi är inte längre där i SVT
"We didn't invent goth, we just play emotional music"robert smith"Du vet att vi spelade NDBPM för din skull va?"
Det blir en fin jul i år
Årets (livets?) bästa julklapp.
Så mycket att säga om så fin skildring av bandet, och om bandet och musiken, men det går nästan inte säga mer nu.
Man känner bara en enda stor tacksamhet för vad de gjort och åstadkommit. Och beundran och vördnad.
Och, en mixerbordversion av den där versionen av December skulle man inte tacka nej till.
Och Joakim, jag hoppas du förstår en dag hur många fler låtar du skriver än "Andetag" som är de där riktigt stora låtarna som kommer överleva dig. Jag förstår vad du menar, men här kommer historien att visa på något helt annat.
Du vet, allting krymper på nära håll.
❤
Senast redigerat av The Plague den 2016-12-31 klockan 16:28.
"It is impossible to achieve the aim without suffering"
---John G. Bennett
Instämmer i att det var en mycket värdig closure. Särskilt andra delen var gripande, informativ och sevärd. Hittills hade jag faktiskt klarat avskedet (DSNFA-videon, förhandslyssningen i Eskilstuna, sista skivan, sex konserter inklusive den allra sista) utan tårar, men inatt (är på utlandsresa) började de rinna. Så mycket känslor, för bandet och för min egen del.
Snyggt filmat och klippt, nästan som Depeche Modes 101-film. Det enda som saknas i jämförelse med den är längre konsertsekvenser (och ackompanjerande live-CD). Med tanke på tidigare uttalanden är det väl kanske inte sannolikt att det blir någon live-CD/DVD, men råmaterialet finns helt uppenbart där, SVT måste sitta på en guldgruva råmaterial efter allt de filmat, under året och under de tre sista konserterna. Det vore helt fantastiskt med högkvalitetljud efter alla halvsunkiga youtube-klipp.
Det var bra att den var två dokumentärfilmer (och inte en 2,5-timmars mastodontfilm).
De fungerar ju faktiskt nästan fristående ifrån varandra!
Den första mest om historien och den andra mest om själva avslutet.
Trots att jag hade höga förväntningar var de bättre än jag väntat mig!
Håller med om att det var bra och jag gillade särskilt den sista.
Ja mycket mycket bra.
Skickligt, finstämt, vackert.
Både intressant och viktigt som en del av bearbetningen.
Det är ju faktiskt en form av sorgearbete...
Att då både få intervjuer och filmklipp från konserter man varit på, på ställen man själv varit på (även om jag blivit bortklippt med 20-30cm typ 10ggr- är tydligen allt annat än fotogenic
Fantastiskt värdefullt att få höra hur de tänker.
(+alla guldkorn där man bara skrattar rakt ut eftersom de är så jävla roliga)
and goddamn, I don't seem to have learned
that a lady in need is guilty indeed...(Nina Persson)
& varje gång du möter min blick blir min värld en aning större
varje gång du möter min blick hör jag ditt hjärta ge mig blod
Bara att hålla med, en riktigt välgjord, och stämningsfull, dokumentär. Även jag hade klarat av såhär långt att inte bli direkt tårögd om Kents avsked (även om det känts väldigt konstigt etc), men under klippen från sista konserten satt bannemej gråten i halsen ändå. Stort.
Väldigt fin, intressant och värdig dokumentär. Det känns förstås väldigt tungt att de nu lagt ner. Det känns som att det finns hur mycket musik som helst kvar (i Jocke), och att det vore en stor förlust om han inte fortsatte skapa på något vis. Ömmar verkligen för honom i hans önskan att inte bli igenkänd. Kommer han jobba vidare med musik på något annat sätt tro? Som låtskrivare åt andra artister kanske? Jag läste någonstans att han kanske beger sig till L.A. Vem vet?
Vill inte tro att det sista är sagt och gjort när det kommer till denne suveräne låtskrivare.
Behörigheter för att posta
Svara med citat