Ni ska aldrig dö - våra hyllningar till kent

[tobbe non stop]

Alla år som ni hållit oss vid liv
dom ska aldrig blekna bort
Du sa 'vi ska alla en gång dö'
men för oss kommer ni aldrig dö


Min tanke här var att vi kanske kunde ha en slags tråd för alla våra hyllningar till bandet vi alla älskar, en tråd där vi tackar bandet för allt de gett oss. Om Henke eller någon mod kanske tycker att det är en onödig tråd för ni låsa den, det kändes bara som en fin idé typ. Anyway...

Jag är inte världens bästa låtskrivare men den här idén föddes strax efter att beskedet om avslutning kom i mars. Jag ville skriva en hyllning till bandet jag följt i så många år och försöka göra den som ett slags tack från oss fans till bandet (och när jag påbörjade mitt projekt hade jag ingen aning om vad Jocke hade skrivit i "Vi är för alltid"), för det är ju så att även om de lägger ner kommer musiken och alla våra minnen alltid finnas kvar. Just refrängen var den text som jag först formulerade och lyckades tonsätta sen har det tagit sin lilla tid att hitta inspirationen och få till det. Men nu känner jag mig klar, det här är min hyllningssång till bandet jag följt i 20 år nu, en hyllning från alla oss fans och ett tack för allt de gett oss, till bandet vi älskar och alltid kommer älska och som alltid kommer finnas kvar för oss även om de inte spelar tillsammans längre.


Tack & förlåt

[J. Bergtagen]

Jag hade också funderat på en sådan här tråd, den mest värda tråden så här vid slutet.
Men det passade bra att Tobbe Non Stop fick skapa den.

[mh]

Fint initiativ, flyttade det hit istallet, tycker det passar battre har!

[Kobbe]

Skrev en tokdeppig låt i våras efter beskedet, blev ganska nöjd med den. Dock är den inte inspelad än, får kanske återkomma när den är det.

[J. Bergtagen]

Det är lite läge att skriva den här tråden, kan jag tycka... samtidigt som jag skriver ett så här innehållslöst inlägg.

[Fast Forward]

Nu börjar det kännas påtagligt, bara ett fåtal dagar kvar (två, närmare bestämt) tills det här bandet faktiskt inte finns mer...

Jag tror ännu inte riktigt att jag greppat det, men det kommer nog över en när man står där på lördag.

[checkarin]

Jag fick äran att hylla kent idag i en kentspecial på P4, lyssna 1h 29.00 min in i programmet (ha överseende med de första minutrarna, var sjukt nervös)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=746

<3

[buster89]

Ja, det känns väldigt konstigt att morgondagen markerar slutet. Olikt många andra är jag väldigt delad när det gäller förhoppningar om ett "comeback" i framtiden. Å ena sidan kommer saknaden efter Kent givetvis att vara väldigt stor, tanken på att man inte längre under tunga stunder i livet kan trösta sig med att en ny Kent-skiva snart kommer, sisådär vartannat år... Samtidigt känns deras beslut att lägga upp så genomtänkt och på allvar att det skulle kännas lite "fel" om det här ändå inte var slutet. If that makes sense.
Oavsett hoppas jag verkligen att Jocke fortsätter att skriva låtar i olika sammanhäng, framförallt med svenska texter.

[J. Bergtagen]

Min hyllning skulle kunna bli lång men jag sammanfattar den så här.
Ni har den största låtskatten i världshistorien.
Det finns inget annat band som man sett fram emot så mycket att få hugga in i nytt material. Garanterad kvalitet varje gång.
Nog sagt.

[snö]

Min hyllning skulle kunna bli lång men jag sammanfattar den så här.
Ni har den största låtskatten i världshistorien.
Det finns inget annat band som man sett fram emot så mycket att få hugga in i nytt material. Garanterad kvalitet varje gång.
Nog sagt.

Håller med dig!
Musik berör känslor så mycket och särskilt de känslor vi har dålig eller ingen medveten kontakt med och som Bowie sa en gång att han 'vet nödvändigtvis inte vad han skriver om' de som skriver musik inte kan ha pejl på alla känslor musiken rör upp hos de som lyssnar, och så har jag sett på musik länge.

Kents musik, texter, sång allt berör känslor på så många plan, tex att en massa djävla skit i mitt liv känns mindre outhärdligt, en slags 'tröst' men också pepp för 'nu djävlar ska jag se till att förändra något uselt i mitt liv i grunden!' .
Sen hör vi ju musiken inne i våra hjärnor så musik känns ofta som mina egna tankar eller ackompanjerar mina egna tankar vilket förstås kan vara något helt annat än vad de som skrev menade (jmf med tjatet om 'ser dig' som många ville ha att det handlade om Utöya).

Ja jag älskar musik och i synnerhet kents musik och det är helheten, text , instrumenten hur de spelas och sjungs fraseras osv och vad jag får ut av det.

[J. Bergtagen]

Håller med dig!
Musik berör känslor så mycket och särskilt de känslor vi har dålig eller ingen medveten kontakt med och som Bowie sa en gång att han 'vet nödvändigtvis inte vad han skriver om' de som skriver musik inte kan ha pejl på alla känslor musiken rör upp hos de som lyssnar, och så har jag sett på musik länge.

Kan tillägga att den sista konserten var ungefär så fin och bra som är möjligt. Att få höra Lilla ego, låten jag alltid drömt om att få höra, sista gången sista chansen var som om gud J. Berg hade bönhört mig. Och sedan December. Så perfekt för tillfället och så magiskt fin version. Enough said again. <3

Kents musik, texter, sång allt berör känslor på så många plan, tex att en massa djävla skit i mitt liv känns mindre outhärdligt, en slags 'tröst' men också pepp för 'nu djävlar ska jag se till att förändra något uselt i mitt liv i grunden!' .
Sen hör vi ju musiken inne i våra hjärnor så musik känns ofta som mina egna tankar eller ackompanjerar mina egna tankar vilket förstås kan vara något helt annat än vad de som skrev menade (jmf med tjatet om 'ser dig' som många ville ha att det handlade om Utöya).

Ja jag älskar musik och i synnerhet kents musik och det är helheten, text , instrumenten hur de spelas och sjungs fraseras osv och vad jag får ut av det.

Ja, där sammanfattar du väldigt väl det jag gillar med Kent.
Främst det musikaliska. Men med texterna som pricken över I.
Jämnheten är outstanding.

[-hulda-]

Så här dagen efter sista spelningen är det svårt att hitta orden. Gråten sitter som en klump i halsen samtidigt som den euforiska känslan man alltid har efter en spelning sitter kvar. Jag grät så mycket. Jag trodde verkligen inte jag skulle det. Var nästan lite rädd att det inte skulle kännas något.
Så blev det förstås inte, vilket i efterhand känns självklart.

Att ta farväl av "en vän" någon man älskar, musiken som betyder så mycket för en. Finns där. Alltid.
När en känsla behöver bearbetas eller bara för att fyllas av lycka av en melodislinga som är sådär perfekt som bara det där bandet kan... Så perfekt att man nästan blir lite förbannad.
Och veta att man aldrig mer får se detta live. Inte uppleva känslan. Närheten. samspelet. Euforin.

Det gör ont. På det sätt som all äkta kärlek måste göra ont ibland.

Och kent är kärlek.
Så tack. För kärleken. Musiken. Allt.
Jag är tacksam över att ha fått uppleva det.

[snö]

Ja, där sammanfattar du väldigt väl det jag gillar med Kent.
Främst det musikaliska. Men med texterna som pricken över I.
Jämnheten är outstanding.

Det slank in meningar i vad jag skrivit som du på något sätt råkat peta in.

Jag har alltid haft extremt svårt för lilla ego till den grad att jag knappt lyssnat på den, men i konsert klarade jag av att tycka om den jag menar det var lika bra att lyssna jag kunde ju inte byta låt
Den fick en slags mening jag inte hört och det är kanske att visualisera eller klä i ord om hur det känns att vara den så kallade fegisen som står bredvid och tittar på när förövare utför sina onda dåd.
FÖR att de här förövarna behöver sin tysta lydiga glo-på skara för jag antar att det finns ett outtalat hot med dem som tittar på att om de inte gör det så är det deras tur att bli utsatta .
(glo-på-skaran är också ofta de som eldar på mobbare att utföra vad de själva inte vågar, och så kan de stå och säga 'men jag gjorde inget' . De finns ett system i detta där alla behöver alla för att kunna fortsätta, att inte skvallra tex)
Det här har jag tänkt rätt mkt på genom åren så det är inget spontant jag skriver .

Och att gud-ifiera någon ens gud har jag varit totalt oförmögen till numera så är jag ens inte nervös när jag någon gång pratar med de som är extremt mkt mer utbildade/kunniga än jag i min egen profession. Däremot beundrar jag många människor som tex Jocke för hans stora skicklighet som yrkesman.

[J. Bergtagen]

Det slank in meningar i vad jag skrivit som du på något sätt råkat peta in.

Jag har alltid haft extremt svårt för lilla ego till den grad att jag knappt lyssnat på den, men i konsert klarade jag av att tycka om den jag menar det var lika bra att lyssna jag kunde ju inte byta låt
Den fick en slags mening jag inte hört och det är kanske att visualisera eller klä i ord om hur det känns att vara den så kallade fegisen som står bredvid och tittar på när förövare utför sina onda dåd.
FÖR att de här förövarna behöver sin tysta lydiga glo-på skara för jag antar att det finns ett outtalat hot med dem som tittar på att om de inte gör det så är det deras tur att bli utsatta .
(glo-på-skaran är också ofta de som eldar på mobbare att utföra vad de själva inte vågar, och så kan de stå och säga 'men jag gjorde inget' . De finns ett system i detta där alla behöver alla för att kunna fortsätta, att inte skvallra tex)
Det här har jag tänkt rätt mkt på genom åren så det är inget spontant jag skriver .

Och att gud-ifiera någon ens gud har jag varit totalt oförmögen till numera så är jag ens inte nervös när jag någon gång pratar med de som är extremt mkt mer utbildade/kunniga än jag i min egen profession. Däremot beundrar jag många människor som tex Jocke för hans stora skicklighet som yrkesman.

Klart att en text kan väcka negativa känslor så som för dig med Lilla ego, men det hindrar inte att ett perspektiv från den med skuldkänslor kan vara intressant. Främst är det intensitetsstegringen, drivet och instrument (blås) som gör den till bland det bästa för mig. Ingen text (av Jocke) kan förstöra det.

Gud är väl skämtsamt använt i så fall?

Fick en idé nu: jag tar inte ord på lika stort allvar som andra.
Texter gör mig aldrig kär i musik. I min kärkeksrelation tycker jag ofta att ordval inte är så noga medan min partner stör sig på mina slarviga ordval. Nåja, det var bara en tanke off-topic.

[snö]

Klart att en text kan väcka negativa känslor så som för dig med Lilla ego, men det hindrar inte att ett perspektiv från den med skuldkänslor kan vara intressant. Främst är det intensitetsstegringen, drivet och instrument (blås) som gör den till bland det bästa för mig. Ingen text (av Jocke) kan förstöra det.

Gud är väl skämtsamt använt i så fall?

Fick en idé nu: jag tar inte ord på lika stort allvar som andra.
Texter gör mig aldrig kär i musik. I min kärkeksrelation tycker jag ofta att ordval inte är så noga medan min partner stör sig på mina slarviga ordval. Nåja, det var bara en tanke off-topic.

De låtar jag tycker bäst om är inte så tydliga om vad de handlar om , snarare mycket abstrakta och gärna sk 'flummiga'
Om gud har jag bara en önskan och det är att vi äntligen börjar behandla alla religoner som trevliga eller underhållande mytologier , typ asatro, typ grekisk mytologi, typ egyptisk mytologi osv osv

Det finns garanterat varelser som är vida mer intelligenta än vad vi är därför förstår vi inte dem och jag förstår inte meningen med att inbilla sig att man kan förstå något som inte går att förstå (och komma med påståenden att gud, profeten, whatever sa si eller så som låter misstänkt likt vad en människohjärna som vill leda hittat på, tex vi förstår inte oändlighet men rymden eller de parallella universum som fysiker funderar på . . . det tar aldrig slut ändå är det så.