Ni ska aldrig dö - våra hyllningar till kent

[J. Bergtagen]

Med tanke på att Jocke lyfte fram UDA som den odödliga låten vill jag lista de största låtarna i min bok. Förvisso är den totala låtskatten den stora grejen med Kent, men några pärlor förtjänar ändå att lyftas fram.

Topp 10 låtar som jag hört live.
1. Stoppa mig juni (lilla ego) - den låten jag håller mest kär från Kents första halva. En stegrande intensitet och instrumentering, en känsla som överträffar det mesta, nej det här är nog den klassikern som lyfter sig över mängden, som är större än Kent. Att få höra den live för första gången på sista konserten var perfekt.
2. Ensammast i Sverige - när den spelades på TTS-turnén hade jag inte riktigt fattat hur bra den är och publiken var inte heller riktigt med på noterna. Kanske för att detta är Kents största "late grower" och den enda låten på TTS som sticker ut något oerhört så här 10 år senare. Det är något med det bitterljuva suget.
3. M - en B-sida som Kent har spelat två gånger i min närvaro trots att den inte alls har blivit älskad av de stora massorna så som en viss annan B-sida. Det här är Kents sorgligaste, mest klumpihalsenframkallande låt. Inom kategorin berörande är den störst.
4. Beskyddaren - förtjänar en plats på den här listan tack vare den halvakustiska version som framfördes i Etuna 2008. Det var lite som Jocke själv sa, att det blivit för mycket ljud (eller dylikt) i studieversionen, men den här nedtonade versionen visade hur fantastisk låten egentligen är. Visst är den riktigt bra, både text- och musikaliskt även i albumversionen.
5. 747 - har alltid har tävlat med MIDVH om titeln Kents rätta avslutare och även om jag föredrar Mannen som avslutare har 747 på de senaste åren vuxit till en finare upplevelse. På de sista* konserterna var den bäst om jag bortser från "överraskningarna".
6. Mannen i den vita hatten - förtjänar egentligen att vara högre på den här listan, för vissa konserten har den varit så STOR. Redan första gången jag hörde den på skiva kände jag att det var en blivande klassiker.
7. Den andra sidan - med facit i hand gjorde den bästa låten på Kents sista fem album resan till Kentfest i Gbg värd. Min första och enda gång, Den andra sidan, på den andra sidan av Sverige.
8. December - som B-sida har den egentligen aldrig tillhört mina absoluta favoriter men så fin och passande som den var på sista spelningen kan den inte utelämnas här.
9. Sjukhus - en mastodont till låt som Kent lite mot all förmodan lyfte fram och spelade så sent som 2012. Då var denna favorit bland det bästa att få höra ännu en gång.
10. Den döda vinkeln - en singel som nog fler än jag blev glad att få höra när den emellanåt gjorde live comeback. Den hör till det absolut finaste, skönaste och mest balanserade som framförts till en finfin text på svenska.

Topp 10 andra låtar som jag möjligen men inte nödvändigtvis hört live.
1. Klåparen - känslan är så stark med intensitetsökningen i slutet som ringen över å:et. Det är den här sortens låtar som får en att älska Kent.
2. Längesen vi sågs - det räcker med att höra introt i dokumentär del 1 för att inse hur exceptionellt bra denna bortglömda pärla är.
3. Ansgar & Evelyne - så hjärteskärande vacker, ännu ett skäl att Kära ned sig i K
4. Det finns inga ord - börjar kännas lite bortglömd i konkurrensen med alla andra albumavslutare, men fin som 17 är den, så även de gånger jag hört den live (bubblare på livelistan)
5. Dom som försvann - Kents starkaste barnkör som jag tyvärr aldrig hört live. Mäktigt det hade varit.
6. Alla mot alla - ett anonymt lillasyskon till "Sverige" fast med en skönhet som är svår för lilla Sverige att ta in
7. Mirage - Uppbyggnaden, rytmen, texten. Det finns mycket gott här.
8. Den sista sången - må hända inte den perfekta avslutaren live, men som sista sång på sista albumet är den perfekt vacker och sorgsen
9. Noll - den här är så "tät" med ett så starkt uttryck, nästan perfekt tidig Kent
10. 400 slag - om jag ska välja en rockarrökare står den här livefavoriten sig starkt (i konkurrens med VinterNoll2, Nihilisten och NDBPM som inte fick plats på dessa listor)

[Fast Forward]

Kan bara hålla med om många låtar, speciellt kul att du tog upp Ensammast i Sverige som jag minns som riktigt bra avslutare under höstturnén -07!
Även Beskyddaren som jag hade äran att höra helt akustisk i Stockholm -05 är ju en av de vassaste låtar bandet har. Den stunden är nog än idag mitt absolut bästa konsertminne. Den avskalade versionen i all sin enkelhet visar verkligen tydligt hur fruktansvärt bra den här låten är!
Den döda vinkeln som jag formligen börjat älska på senare tid. Live-arrangemangen jag hört av den här låten på konserterna är fullkomligt mästerliga! Den sköra, vackra gitarren i början och den underbara melodin som ligger kvar och liksom gungar en genom hela låten är briljant.

Sen håller jag nog Mirage (herrejävlar vilken låt det är) och Noll (topp tre för mig) som de två bästa på din andra lista. Det finns inga ord känns som en lite bortglömd låt, med en underbar uppbyggnad och avslutning. Sista raderna i sången "vi känner alltid samma sak" är fantastiska!
Även Den sista sången börjar segla upp som en favorit, otroligt skönt driv i låten. Monumental med en väldigt vacker text, samtidigt som den inte alls är så bombastisk. Perfekt avvägd låt!

[kmb]

Med tanke på att Jocke lyfte fram UDA som den odödliga låten vill jag lista de största låtarna i min bok. Förvisso är den totala låtskatten den stora grejen med Kent, men några pärlor förtjänar ändå att lyftas fram.....

Jättebra lista, tänker dock att Joakim menar att UDA är en låt som" nått utanför och längre än kent". Den sjungs på bröllop och dop och många gillar den och vet inte ens att det är en Kentlåt.

Att den kommer leva sitt eget liv långt efter att ingen minns J.Berg (hemska tanke och väldigt långt fram i tiden)
Ifall det var så han menade så tänker jag att Sverige också är en sådan låt. Den sjungs i körer och på skolavslutning att säga att den är en alternativ nationalsång är kanske att ta i men ändå en låt som nått ut till ännu vidare cirklar.

[buster89]

Jättebra lista, tänker dock att Joakim menar att UDA är en låt som" nått utanför och längre än kent". Den sjungs på bröllop och dop och många gillar den och vet inte ens att det är en Kentlåt.

Ja, precis så tänker jag också... att även om Kent nästan glömdes bort med tiden (vilket jag inte tror kommer hända med det första, minst sagt, men tänker hypotetiskt nu) så kommer låten "Utan dina andetag" att leva vidare. Den tillhör dock inte mina personliga favoritlåtar, även om jag tycker att den är fin.

Lite Off Topic, men... nån annan som störde sig på "galleristens" genomgång av Kents albumomslag i AB:s hyllningsnummer? Jag gillar iofs att hon inte tokhyllar allt Kent gjort, men att ge TTS-omslaget 1/5 plus med motiveringen att det är ett "bra albumomslag men inte bra konst" (parafras)... men hallå, ett albumomslag ska väl i första hand vara bra som albumomslag och i andra hand, om överhuvudtaget, som konst...eller hur.

[Det_är jag_som _är Chans]

Det tog nära inpå en månad att återhämta sig från den sista konserten.

Vi var så vackra, ni var så vackra. Vi hade klätt upp oss och ni var lika fagra som vanligt. Resan till ett mörkt, ensamt och kallt Stockholm blev ett minne för livet.

En middag på för oss en given restaurang blev för dagen en helt annorlunda upplevelsen än brukligt. Väl framme på arenan stod vi på lagom avstånd och betraktade er. Musiken gick rakt in i våra kroppar utan att för den delen passera våra öron. Vi drömde oss bort i varandra, drömde oss bort till den där luciaaftonen i staden som knyter Sverige samman med metropolen Europa.

Absolut sista gången grät jag inte lika mycket som jag hade hoppats på men säkerligen berodde det på att jag redan gråtit färdigt. Ni hade ju redan fått mina tårar i över 20 år, floderna av tårar var slut och jag hade inte mer att ge er.

Det finns så otroligt mycket mer att förtälja men vissa saker passar bättre i vårat tal och våra minnen.

Det må vara ett futtigt tack men det till trots, från oss till er, TACK! för att ni skapade sagan som är värd att berätta. Tack för allt det ni gav oss, musiken, kärleken och livet.

Vi har inte mycket att ge er i era mått mätt, det till trots kommer vi vareviga gång att placerar en vit ros där på Arlanda i samband med att vi återigen ska lämna det kalla landet. Ta den, den är er.

[J. Bergtagen]

Väldigt fin hyllning där, "Chans".

Jättebra lista, tänker dock att Joakim menar att UDA är en låt som" nått utanför och längre än kent". Den sjungs på bröllop och dop och många gillar den och vet inte ens att det är en Kentlåt.

Att den kommer leva sitt eget liv långt efter att ingen minns J.Berg (hemska tanke och väldigt långt fram i tiden)
Ifall det var så han menade så tänker jag att Sverige också är en sådan låt. Den sjungs i körer och på skolavslutning att säga att den är en alternativ nationalsång är kanske att ta i men ändå en låt som nått ut till ännu vidare cirklar.

Det har du nog rätt i. För visst har UDA fått ett genomslag som jag nästan har svårt att smälta om bara den Kentlåten skulle förbli bekant och uppskattas. Jag tycker ju att det finns så otroligt många andra Kentlåtar som är ännu bättre. Inte för att skriva ned UDA alltså. Den har ju en superfin text som passar väldigt bra för just bröllop.
Sverige är så okentsk att jag hade svårt att ta den på allvar i början, men nu tycker jag nästan att det är en kandidat till nationalsång, så på längre sikt kan den mycket väl bli en "känd svensk visa".

Ja, precis så tänker jag också... att även om Kent nästan glömdes bort med tiden (vilket jag inte tror kommer hända med det första, minst sagt, men tänker hypotetiskt nu) så kommer låten "Utan dina andetag" att leva vidare. Den tillhör dock inte mina personliga favoritlåtar, även om jag tycker att den är fin.

Lite Off Topic, men... nån annan som störde sig på "galleristens" genomgång av Kents albumomslag i AB:s hyllningsnummer? Jag gillar iofs att hon inte tokhyllar allt Kent gjort, men att ge TTS-omslaget 1/5 plus med motiveringen att det är ett "bra albumomslag men inte bra konst" (parafras)... men hallå, ett albumomslag ska väl i första hand vara bra som albumomslag och i andra hand, om överhuvudtaget, som konst...eller hur.

Du var knappast den enda. Rätt svårt att ta den där genomgången på allvar.

[J. Bergtagen]

Kan bara hålla med om många låtar, speciellt kul att du tog upp Ensammast i Sverige som jag minns som riktigt bra avslutare under höstturnén -07!
Även Beskyddaren som jag hade äran att höra helt akustisk i Stockholm -05 är ju en av de vassaste låtar bandet har. Den stunden är nog än idag mitt absolut bästa konsertminne. Den avskalade versionen i all sin enkelhet visar verkligen tydligt hur fruktansvärt bra den här låten är!
Den döda vinkeln som jag formligen börjat älska på senare tid. Live-arrangemangen jag hört av den här låten på konserterna är fullkomligt mästerliga! Den sköra, vackra gitarren i början och den underbara melodin som ligger kvar och liksom gungar en genom hela låten är briljant.

Sen håller jag nog Mirage (herrejävlar vilken låt det är) och Noll (topp tre för mig) som de två bästa på din andra lista. Det finns inga ord känns som en lite bortglömd låt, med en underbar uppbyggnad och avslutning. Sista raderna i sången "vi känner alltid samma sak" är fantastiska!
Även Den sista sången börjar segla upp som en favorit, otroligt skönt driv i låten. Monumental med en väldigt vacker text, samtidigt som den inte alls är så bombastisk. Perfekt avvägd låt!

Sorry att jag missade denna feedback på min lista.
Den var kul att läsa, även så här veckan efter.
Kul att du också såg några pärlor precis som jag.
Beskyddaren halvakustiskt, kanske den absolut bästa stunden som du säger (även om det är svårt att jämföra stunder med åtta år emellan).

[-hulda-]

Sverige är så okentsk att jag hade svårt att ta den på allvar i början, men nu tycker jag nästan att det är en kandidat till nationalsång, så på längre sikt kan den mycket väl bli en "känd svensk visa".
.

Alltså är det bara jag som hör djupgående samhällskritik och antirasism där? En föregångare till La Belle Epoque och Egoist men med en mindre tydlig framtoning för att melodierna är lite "vänare" och mer vislika.

[J. Bergtagen]

Alltså är det bara jag som hör djupgående samhällskritik och antirasism där? En föregångare till La Belle Epoque och Egoist men med en mindre tydlig framtoning för att melodierna är lite "vänare" och mer vislika.

Den finns säkert där med tanke på att Joakim talat om antirasism i samband med att de spelat den här låten (Kentfest). Dessutom lyckades jag med konststycket att läsa in en "ironisk samhällskritik" i den låten innan jag fattat hur anti-främlingsfientliga Kent är, alltså typ "Välkommen hit, vem du än är, vad du än är" (oavsett om du är något "dåligt").